Martin Önnebro 2020-04-06

Töntstämpeln inom dans

Hej på er därute!

Denna vecka väljer jag att ta upp ett ämne som berör mig djupt:
”töntstämpeln” att dansa pardans.

När jag gick i skolan var jag väldigt ensam i klassen och bland jämngamla.
Att jag dansade gammeldans, folkdans och pardans var verkligen ingen
höjdare på den tiden.
Innebandy, fotboll, friidrott och badminton höll jag också på med, men det
kunde aldrig väga upp för andras åsikt att pardans inte är en idrott utan
enbart är för töntar och pensionärer.

Jag fick ofta stå där i mitten med läraren och visa dans hämtat från tiden
då vänstertrafik rådde i samhället. Jag visste inte om jag skulle jag
skratta, vara stolt eller skämmas när jag stod där bredvid
kassettbandspelaren med skränigt ljud. Mina klasskamrater besvarade frågan,
Skämmas blev svaret…

Ska det behöva vara så att elever visar dans när lärarna inte kan?
Ska man behöva skämmas för att man dansar?
– Nej!

Vi måste tillsammans få samhället att inse att det är skitcoolt att kunna
dansa!
Det finns enligt mig flera parametrar som orsakar denna töntstämpel och jag
kommer nu ta upp en av dem, nämligen dansen i skolorna.

Ofta sker det första mötet mellan en individ och dans i skolan på en
idrottslektion, oavsett låg, mellan eller högstadiet ingår dans i
läroplanen.

Den utbildade idrottsläraren har fått väldigt lite tid i jämförelse med vad
vi inom danssportförbundet lägger på att utbilda oss, kom då ihåg att
läraren dessutom ska lära sig flera danser samtidigt.
Men utmaningen enligt mig ligger inte i att idrottsläraren har kort om tid
i sin inlärningsprocess, utan utmaningen ligger i att underlaget som
högskolorna har är förlegat när det kommer till danskunskap men även
metodik och pedagogik.

Får en ledare dåliga förutsättningar i sin inlärningsprocess så får den
också dåliga förutsättningar att lyckas i utlärningsprocessen, och dessutom
möts lärarna ofta av oengagerade och omotiverade elever som inte vill dansa.

Så, vad kan vi i föreningslivet göra åt detta?

Min plan är att detta skall bli duplicerbart och hållbart på långsikt, så
häng med nu för min tanke är att ni skall utbilda idrottsläraren och inte
eleverna.
Sök projektstöd från förbundet, prata med distriktet om hjälp för att
samordna och samla alla idrottslärarna så ni slipper resa runt och vara
ineffektiva.

Jag har grundfilosofin att det är med engagemang och passion vi skapar
pedagogisk utlärning och det betyder att ni behöver utveckla idrottsläraren
så att den själv tycker om att undervisa dans.

En stil som kommer gynna danssporten och utveckla barnens motorik är tex
Rock N Roll.
Det är en atletisk dans och då blir elevernas första intryck att dans
faktiskt är en fysisk idrott.

Det finns såklart fler parametrar som påverkar detta ämne, men det tar jag
upp i senare inlägg. Kom ihåg att det inte är styrelsen som ska göra allt
jobb, ni är en förening byggd på medlemmar som alla ska hjälpas åt.
Våga ta hjälp om det behövs och sätt igång processen nu för allas skull så
att denna töntstämpel försvinner i skolorna.

Bloggar
About Martin Önnebro

Martin Önnebro är mitt namn, för er som inte känner mig sedan tidigare är jag en ideell eldsjäl inom svensk danssport.

Related Posts