Martin Önnebro 2020-04-22

Konsten att våga göra fel och bjuda på ett skratt.

Tack vare dansen har jag skapat många minnen, skaffat flera vänner och lärt mig massor om att våga.

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av ett roligt misstag och hur det speglat min utveckling. Med skratt lär jag mig bäst, ju mer jag klantat till det desto mer har jag lärt mig på köpet.

Detta minne är från i början av min tid i dansvärlden och det är ett talande exempel på när klantighet och skratt kan leda till en lärdom.

Iklädd de klassiska UFO-byxorna och de typiska svartvita buggskorna som alla skulle ha var jag på dans strax norr om Stockholm i en lada som hette Yesterday.

Jag hade febrilt övat på den ikoniska enbensspinnen i lokalen där jag gick kurser, jag kände mig redo och ikväll skulle den absolut testas socialt, var planen. Sagt och gjort, en bit in på kvällen spelades en tydlig melodi  där jag prompt ska visa min partner hur bra jag kan rotera…

Föreställ er nu Robert Gustavsson som imiterar en bitter Tony Rickardsson och pratar dans.
”Jag menar, det måste ju vara otroooligt givande för en följare att se på en partner som roterar runt så där flera varv åt gången, medan hon väntar på att han ska börja föra igen så hon får dansa…” Martin tänkte inte så långt, så han körde på i tron att ”det här kommer min partner att gilla”.

Jag satte fart och roterade så många varv jag kunde (läs 2), tog tag i den lediga handen och dansade vidare. Superstolt och lagom kaxig hade jag feeling och dansade vidare några takter innan jag fick en störande knack på axeln. ”Vem fasen stör mitt i en dans”, tänkte jag irriterat.

Jag vände mig om och såg en man i fyrtioårsåldern titta på mig med en lagom uppgiven blick varpå han frågade om han kunde få tillbaka sin partner. Snett bakom honom stod min partner blängandes med en bitter uppsyn och armarna i kors. Jag tittade på damen i min hand som skrattade gott när jag insåg att jag under min rotation lyckats fånga fel tjej… Och inte märkt det utan helt bekymmerslöst stuffat vidare lycklig i min bubbla.

Ett lite pinsamt utbyte mellan damerna skedde, sedan dansad vi alla vidare och fick till slut en trevlig kväll. Jag blir ibland påkommen av honom än idag när vi ses på dans då han retsamt önskar att jag inte ska sno hans tjejer under dansen utan att jag får bjuda upp dem efter att han är klar.

Denna lilla tabbe fick mig att inse hur kul det är när saker inte blir som man riktigt tänkt sig. Tabbarna nu för tiden är många och finns att hämta från såväl tränarroller som på tävlingar.
Men det är just därför som jag älskar dansen så, för att den är så förlåtande. Dansen finns där för oss alla, gammal som ung, elit som motionär och vi är alla lika mycket värda enligt mig.

Jag älskar känslan att träffa helt nya individer, men även att få se mina bekanta i olika sammanhang. Via det gemensamma intresset, dans, har jag fått möjligheten att skapa relationer i hela vårt land med så många olika fantastiska människor genom åren.

För mig är det en förmån att få ha så många som jag kan kalla för mina vänner, och det är tack vare er därute som jag utvecklas, får minnen att se tillbaka på och skratta åt. Ni ger mig energi att kämpa vidare ideellt, i dessa tider är vi alla varandras drivkrafter.
Jag hoppas att föreningar, tävlande och socialdansare sprider glädje till varandra fortfarande även när vi inte kan ses fysiskt i samma utsträckning som vi är vana vid att göra.

Jag siktar i alla fall på att skriva med minst 5 personer om dagen för att sprida glädje, snart kanske jag skriver till just dig.

Bloggar
About Martin Önnebro

Martin Önnebro är mitt namn, för er som inte känner mig sedan tidigare är jag en ideell eldsjäl inom svensk danssport.

Related Posts